Webbplatsen Pakkouskonto.fi syfte är att kritisera skolornas ”tvångsreligion” – den obligatoriska religionsundervisningen av medlemmar av kyrkan. Alla elever borde kunna studera livsåskådningskunskap om de så vill. Eventuella medlemsskap i religionssamfund får inte påverka elevers och deras föräldrars rättigheter. Evangelisk-lutherska kyrkan samt ortodoxa kyrkan är i särställning i Finlands grundlag. Detta leder till problem i bl.a. daghem, skolor, armén, sjukhus och åldringshem.
Tvångsreligion behärskar finländares liv från vaggan till graven och idén om lagstiftad religion är ohållbar i ett mångkulturellt samt sekulärt samhälle. Endast i få västerländer är religion ställd så uppenbart före individens rättigheter. Religion och konfessionslöshet är ett privatärende.
Webbplatsen Pakkouskonto.fi svarar till detta behov. Antalet av de som har trätt ur kyrkan samt konfessionslösa familjer har stigit brant under 2000-talet. Separation av kyrka och stat är inte endast en symbolisk eller administrativ åtgärd utan det är frågan om förverkligande av finländarnas och i Finland bosatta utländares grundrättigheter.
Tvångsreligion syns i skolorna genom att valfriheten för de som är medlemmar i kyrkan har begränsats genom lagstiftning. Barn som är medlemmar i evangelisk-lutherska kyrkan måste studera religion, endast de som inte är medlemmar i religionssamfund kan välja mellan undervisning i livsåskådningskunskap och religion. Rätten att välja fritt mellan religions- och livsåskådningskunskap är redan verklighet i förskoleundervisning och i vuxengymnasier.
Det grundläggande ändamålet för tvångsreligion är att främja evangelisk-lutherska kyrkans intressen: ju mer elever är tvungna att studera religion desto mer socialiseras de till kyrkomedlemsskap. Tvångsreligion begränsar också på ett konstgjort vis tillväxten av antalet elever i livsåskådningskunskap.
Även religiösa tillställningar orsakar problem i skolor. Tyvärr antas det ofta att alla deltar i religiösa tillställningar (bordsbön ledd av lärare, religiösa morgonsamlingar, skolgudstjänster). Religionsutövning hör till hemmen, inte skolorna. Verklig religionsfrihet förverkligas inte i skolor så länge som ett enskilt religionssamfund givs privilegier för att anordna religiösa tillställningar.